Vår 10 åring är helt oförmögen att städa och plocka ordning på sitt rum. Han blir helt handlingsförlamad när han ska städa. Det tar evigheter och ändå så blir det inget gjort. Sen vi flyttade in i huset så har det stått ouppackade kartonger med hans saker i hans rum. Jag har bett så många ggr att han ska packa upp dem, men inget händer. Han är fenomenal på att plocka fram grejor men när de ska tillbaka på rätt ställe är det totalt stopp.

När han tillslut packar upp en kartong med spel och diverse så ropade han efter en stund: -Mamma!!!! Det får inte plats!!

Jag gick in och tittade och då hade han täckt varje hyllyta med saker men inte staplat det på hög. Så nu har jag att välja på att hjälpa honom eller att få se eländet i fortsättningen också.

Barn ser heller inte på samma sätt som vuxna. Jag vet inte hur många gånger nåt av barnen skriker: - Var är min gympaväska/skor/mössa etc..?

Jag svarar och säger var den finns. - Nej!!! Den finns inte där..

Jag går och tittar, och mycket riktigt så finns saken på rätt ställe, men barnet lyckas inte se det??!! Varför?

 

Karolina

22 februari 2008 12:28

Kan tyvärr inte svara på dina frågor...men jag kan säga att du inte är ensam med att ha begåvats av denna typen av barn!
Jag brukar hota med sopsäck när inget annat hjälper.

http://river.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu byter jag blogg till: http://tezzinaz.blogg.se/ Jag ska bli mycket bättre på att uppdatera har jag bestämt! Välkomna dit! ...

Det går bra på jobbet! Det känns som ett helt okej första jobb efter mammaledigheten. Jag är faktiskt helt ledig måndagar och tisdagar, och det är skönt. Sen jobbar jag resten av veckorna, lördagar med. C är snart färdiginskolad på dagis. Det känns s...

Det känns som om allt måste fixas till innnan jag börjar jobba imorgon. Den här veckan har varit hemsk, så stressig! C har börjat inskolningen, vilket går bra! 1,5 års kontroll som gick helt fel och jag åkte hem med honom istället. Läkarbesök och eft...

av min mammaledighet. Det känns sorgligt, vemodigt och rent förskräckligt när jag tänker på att allt härliga och underbara med C är över..Men samtidigt så är det ju inte över. Det blir bara på ett annat sätt, och jag hoppas att det också kommer att b...