har jag blivit! Jag hade inbillat mig att bara bygget av huset skulle komma igång så skulle allt lugna ner sig, men oj så fel jag hade. Jag är nu helt insatt i bygglovsansökningar, kvalitetansvarig, torpargrund, byggnadsvård, bärning, pärlspont, linoljefärg, golvvärme, tegel, isolering, dränering, och en hel massa annat som jag inte hade en aning om för några månader sen.

På nåt märkligt sätt har det blivit jag som driver projekt ombyggnad framåt, med Charlie på armen, i knät eller på den gjutna betongplattan. Maken jobbar på sitt jobb hela dagarna och mer därtill, och har väl på nåt märkligt sätt blivit mer och mer utanför i byggprocessen desto mer insnöad på bygget jag blivit. Snickarna ringer mig en 2-3 ggr varje dag, däremellan jagar jag byggställningar, offerter, plåtslagare och gammalt taktegel.

Charlie får hänga med på allt. Ibland får jag nästan dåligt samvete att jag inte kan vara mammaledig med honom i lugn och ro. Men samtidigt så är det ju så här mitt liv ser ut just nu. Han finner sig i det mesta och är nöjd och glad så länge han får vara med mig, oavsett om det är hemma i vardagsrummet, på torpargrundsmuren eller på min arm samtidigt som jag diskuterar isolering. Men visst kan det kännas lite övermäktigt när jag tänker på att det ska hålla på så här i flera månader till innan huset är klart för inflytt.